Gamla tankar

Hade ett inlägg på G för länge sedan, närmare bestämt i påskas, men kom som av mig av allt firande som ledde till att jag lyckades tömma kameran på allt batteri då jag glömde den inkopplad till datorn, sen hittade jag inte sladden och trodde jag glömt den där på pappens arbetsbord men långt senare kröp den fram som en orm i bilen. Nu ännu längre senare så hann då tankarna i kapp mig. Det kanske blir så när man har en långhelg med fint väder utan massa planer. Lite fri tid för hjärnan och den börjar plötsligt tänka igen. Men blir det då fri tid? Kanske, kanske inte men nu var det ju inte det jag skulle skriva om.

Så här var det i påskas: Vi var ute på små och lite större promenader, runt i byarna och i skogen, lite skidor på älven. Det var skönt om än lite grått väder. Som vanligt tyckte jag det var fint att vara hemma men det var nåt som saknades och det dröjde länge innan jag kom på vad. Det som saknades var en känsla som jag alltid överväldigats av när jag kommit hem, kanske en känsla av att höra hemma i en natur om ni förstår, kanske det folk menar med rötter. Tragiskt kan tyckas men det tycker inte jag. Jo till en början kändes det lite ledsamt men sen blev jag glad när jag kom på varför det blivit så. Jag har nämligen ett nytt ställe att känna mig hemma på och det är stället där vi bor. Det måste ju vara positivt. Jag kanske är sån att jag måste relatera till en natur för att känna mig helt hemma. Älskar stan men andas kanske bättre på landet.

Det finns dock en sak som alltid får mig att känna mig hemma i norrland och ingen annanstans. Det är björkarna, de är så fina, man vill bara ta på dem, det vill man inte här. Och doften av myr och Skvattran.