Allt är förgängligt

Ja nu var det minsann inte lika fantastiskt längre. Förra veckan som var så perfekt! Helgen och början på denna inte lika kuliga. M blev sjuk på lördag, riktigt dålig så han var sängliggande, för tredje gången fick vi boka av ett efterlängtat besök, det har verkligen gått troll i det. Själv var jag också lite kanckig men klarade av att roa hund och barn med hjälp av en eftermiddagsvila tillsammans med Piggen, vilket i och för sig var väldigt mysigt. Dessutom var det ett djävulskt kallt och otäckt väder förklätt i solsken, inte roligt alls att vara ute. Som vanligt kaos och hundhår till förbannelse här hemma, vi hade skjutit upp städningen just för att vi skulle få besök så det skulle vara nygjort när hon kom. Nu hann vi ju inte ens mocka det värsta så det kändes väldigt sunkigt.

Söndagen såg ganska mycket ut som lördagen, hann slå några golfbollar, vilket gick riktigt bra. I övrigt inte mycket att hurra för.

Och så måndagen då startar med att Piggen vaknar 5. Sen inlämning av Dosan för kastrering, redan när jag sitter i bilen på väg hem vid 9 känner jag en STOR trötthet. Hem och ta över Piggen så M, nu två dagar försenad, som en galning försöker få klart ett anbud som ska vara i Halmstad senast tisdag. Piggen har en av sina dagar då han alltsomallt sover 45 minuter och har humör efter det. Hämta Dosan som är helt groggy och måste stöttas i allt han ska göra, har dessutom svårt att komma till ro. M stressar på som bara den och själv försöker jag få Piggen att äta, inte skrika och till sist sova samtidigt som jag "tröstar" Dosan och kissar honom med jämna mellanrum, ger smärtstillande, lite mat etc. Så fort jag lämnar honom i ett annat rum sitter han och ylar. I skrivande stund är M på väg tillbaka från Stockholm (han var tvungen att åka dit med anbudet) Piggen har äntligen somnat, Dosan ligger vid min sida och jag ska egentligen jobba ikapp hela dagen men är så satans hungrig och trött att jag bara inte orkar. Jaha ja nu vaknar Piggen så jag har inte tid att gnälla mer. Bye, bye